Små droppar, stora droppar, små tankar, stora planer.

Oj, nu var det visst länge sedan sist.
Vad har vi då hunnit med?

Jag har varit inne i en trött och lite tung period. Ett tag tappade jag till och med änden på den röda tråden och energin lades på att äta, jobba sova och hjälpligt pyssla om min gula vän. En klen tröst mitt i alltihop var att även han varit lite trött och därför mått bra av den något lättare motion som blev.

Självklart fanns även ljusglimtar. Jag väpnade på tornerspel i min gamla hemstad Nyköping i lördags. En lång dag men med härliga människor. Vi hade lite tur med vädret då det var uppehåll hela dagen.

På söndagen var vädermakterna inte lika snälla. Då var det hästens dag på Sigridsholm. Jag red rasparad och kadrilj i hällande regn. Eikar var inte helt road men underbar som han är så spände han sig bara lite grann i början trots att regnet föll ned i tunga, tunga droppar.
Strax före vårt paradnummer med pressenningar så drog det även in åska. Med knallar som kan ha varit någon mil bort och regn som slog mot pressenningarna så genomförde vi det ändå med glans. Underbara häst! Trots regnet så lyckades min mamma ta några bilder under presenningsnumret och de hoppas jag kunna återkomma och dela med er inom ett par dagar.

Blöta som dränkta katter lastade vi, bara för att upptäcka att dragbilen för dagen vägrade starta. Någonstans där kom regnet och tröttheten ifatt. Istället för att vara stolt över att vi gjorde det i ösregn så rann energin ur mig.
Kallade dit hjälp i form av annan dragbil. Lastade om häst och saker och efter vad som kändes som en halv evighet var vi tillbaka hemma.

Sedan dess har vi ridit ett par mysiga uteritter och några dressyrpass med lösgörande arbete. Eikar har börjat sova inne varje natt och verkar uppskatta den ostörda vila han får inne i stallet.
Om ett par veckor får vi tre veckors semester båda två. Då ska jag ta med er bloggläsare på ett riktigt äventyr.

En dag, en lång tid?

En ledig dag. En dag (eller nåja  dygn) där jag ändå hunnit så mycket.
Pyssel i stallet, pyssel med att tvätta och putsa upp gammal utrustning som ska säljas.
Säljer den hellre till vrakpris än låter den ligga och skräpa i stallet och ta plats.
Lite hushållssysslor, inköp av tillskott/foder till djuren och ridning hanns såklart också med.
Detta i sällskap med mor som var på besök, man får mycket gjort när man är två.
Det härligt avspända effektiva dygnet avslutades sedan idag med en ridlektion.
Jag kände mig härligt lugn och inte alls prestationspressad inför det. Möjligen närde jag en viss ängslan att Eikar skulle vara lite seg då han haft ett åar trötta dagar och gärna sovit i stallet när han fått chansen.
Ack så fel jag hade, direkt under uppvärmningen kände jag honom tända till, säkerligen påverkade det att jag kände mig riktigt glad och avspänd också.
Vilket inspirationspass! Serpentiner med enkla galoppombyten och sexmeters-volter (i KORT galopp), växlingar mellan öppna, rakställ, sluta, rakställ förvänd sluta. Fyrkantig volt med galoppfattning strax innan vändningarna däremellan skritt.
Min fantastiska häst gjorde mig så stolt och jag red verkligen bra.
Belönade mig med att göra en tarte tatin (nåja försöka) av några alldeles för sura jordgubbar. Tyvärr är det där med att koka karamell inte riktigt det jag är bäst på så den blev lösare än den borde behövt vara men smaken var helt okej. Beslöt mig efter andra försöket (det första gjordes igår och det andra ikväll) att lämna vidare försök till de lite mer proffsiga inom bakning eftersom jag inte kan fortsätta äta sådana godsaker varje kväll.
Nu är det dags att mumsa i sig det sista av min portion tatin, sedan sova då "helgen" startar redan i ottan i morgon.

Hästig inspirationsdag.

Jag vaknade med tuppen just som solen klättrat upp på en klarblå himmel.

En bra start på en dag som skulle komma att bli riktigt fin.
Först stallet och öva på något vi inte gjort på många (fyra) år:

Bilder från pressenningsträningen för 4 år sedan

Om jag trodde han skulle bli rädd? Nej, inte direkt. Möjligen att jag skulle känna en viss tveksamhet. Gamla lärdomar rostar visst inte för min guldgula häst. Han viftade inte ens på ett öra när jag satte igång. Presenningar har å andra sidan alltid varit hans starka sida.

Sedan åkte jag hem för intag av en ganska stadig lunch innan jag blev upphämtad av A för färd mot Vallentuna och Augustidressyren. Fina grand Prix och St. George ekipage att inspireras av fanns det där. Jag tittade och njöt i fulla drag. På väg till toaletterna kollade jag in tälten som ett par ridsportbutiker hade och hittade en snygg mountainhorse-väst på rea.

Paralellt med de svåra klasserna pågick MSV-klasser på den andra banan precis intill. Och när klockan började närma sig 17:30 så bytte vi plats för att stå mitt för den banan istället. Kameran packades upp. Nu skulle här fotograferas.

Varför? Jo, det var snart dags för min vän Åsa och hennes fina Robson. "Robban" var för dagen lite spänd och laddad. De höll ändå ihop det fint och Å var efter omständigheterna nöjd.

En härlig dag i livet med trevligt sällskap.

Imorgon blir det nog ytterligare ett besök på samma ställe men då en lite kortare stund, för att de Kür-programmen.



Vinnarskalle?

Efter mycket funderande en hel del frustration och lite bollande med de två som nog känner oss som ekipage allra bäst så har jag nu gett mig och Eikar en liten prestationspaus.
Det innebar att stryka oss från en planerad tävling, flytta fram en träning och framförallt att ge min egen prestationsvilja en rejäl åtstrypning.
Det har gått mycket framåt, jag har omvärderat mål och satt de allt högre.  Min egen drift, min vinnarskalle höll på att få mig glömma något viktigt nämligen att vägen till prestationen ska vara lika härlig som prestationen i sig.
Nu backar vi ett steg, tränar på andra saker. Blandar in ner skoj, bus och annat pyssel.
Därför tyckte jag det var dags att uppdatera skötselutrustningen ordentligt idag. Ryktlådan var lite sliten efter att ha hängt med i sju år.
Det blev lite nya saker: