Reflektioner

Det börjar märkas att att jag är på rätt halva av denna vinter och vad den förde med sig.
Solen skiner ofta och gärna, vissa dagar med en värme som når in inuti mig och smälter några av de kalla snöhögar som ännu lurar där.
Jag är hjälpt av att morgnarna är ljusa, jag kan suga tag i några av de positiva intrycken och behålla lite lättare.

Det är fortfarande inte enkelt, ibland har jag svårt att somna eller har ett par vakna timmar mitt i natten. Eventuellt tycks dessa delvis vara ett resultat av de dygnsomställningar som mitt skiftarbetet innebär.

Egentligen så sover jag nog ganska tillräckligt, det verkar mest vara enstaka dygn det blir en eller två timmar för lite.
Det som hänger kvar som en ständig påminnelse om att allt ännu inte är riktigt bra är en närhet till frustration och irritation.
Jag påminner mig själv om att det är naturligt, stänger öronen en aning ibland när det behövs.

Det är skönt att se tillbaka och känna en viss distans till den förlamande sorgliknande känsla som jag upplevde i december. Det finns fortfarande en hel del att fundera kring och tankemönster att arbeta bort.

Och så lite skryt om min fantastiska häst. Igår fick jag hjälp av en härlig stallkamrat att prova kandar på Eikar. Vad fin han blev och så roligt det var att rida. Nästa investering blir med andra ord ett kandarträns.

Idag har jag och en annan stallkamrat faktiskt varit lite elaka mot min lille gul. Efter att han rymt ur hagen två gånger och fått stå och fundera i sina synder i en sjukhage ett par dagar medan det fixades bättre el till hans hage så var det idag dags att gå ut i hagen igen. Jag och L kollade lite och han såg ut att fundera på att gå ut igen, då bestämde vi oss för att ge honom ett par stötar så han verkligen kände att nu är det ordentlig el i. Sagt och gjort, när jag sedan kollade till honom någon timme senare stod både han och kompisen mitt i hagen långt från alla staket. Behandlingen verkar ha fungerat och nu hoppas jag verkligen han fått nog av att knata ur hagen för att det verkar intressantare utanför.

Vi föll för grupptrycket.

Så nu har även vi kollat in shopping-tokarnas drömafffär.

Oroa er inte, vi är för kloka för att bränna hela lönen eller halva sparkontot.
Det var värt resan, speciellt eftersom vi passade på att övernatta på ett trevligt hotell, det blev en riktigt mysig utflykt.

Härligt att det var lågsäsong, inga köer någonstans.

En bonus var att vi prickade in skymningen vid Vätterstrand både på dit och hemväg. På ditvägen var det dessutom klart och solnedgången var så vacker även genom en smutsig bilruta i full fart att vi nästan övervägde att bosätta oss där omgående.

Vinterguling och sällsynta blogginlägg.

Nu har det blivit vinter med riktiga köldgrader så Eikar har fått inviga det för året nya vintertäcket:

Lite långt mellan blogginläggen är det också. Om jag inte minns fel så brukar jag varje år ha en sådan period i januari-februari.
Som ni läsare antagligen vet arbetar jag heltid igen, det går ungefär lika bra som jag hoppats.

Jag tror att jag återkommer med mer reflektioner på måendet och arbetet längre fram eftersom jag tror att det vore nyttigt att lufta de tankarna. Just nu pågar vad man nästan kan likna vid en sortering av intryck som bubblar upp då jag ser min vardag med lite nya ögon efter denna paus. När den sorteringen är klar hoppas jag det blir lite lättare att sammanfatta tankarna till text.