Körsbärsblom

Kungsträdgården en vårdag när de japanska körsbären blommar, det är absolut något av det vackraste som finns i Stockholmsområdet.
Många människor sitter då där, strövar omkring eller bara står och tittar upp på de vackra blommorna.
Det som förenar dessa människor i alla åldrar är att ett svagt leende leker på samtligas läppar. De flesta tar fram kameror eller mobiler för att föreviga och dela med sig av det vackraste av ögonblick.
Tips! klicka på bilderna så blir de större och inte så plottriga.

Jag såg ett par förtjusande damer som uppenbarligen var väninnör som strövade genom allén och kände en stark önskan att fotografera dessa. Då ag anser att det hör till god ton att fråga innan så tog jag mod till mig och frågade. Det resulterade i den här bilden:

Naturen har en helande, glädjande kraft!

Jess i påskas

Kameralekar är riktigt roligt.
Lyckligtvis har jag en och annan vän som vågar ställa upp på porträttbilder så jag kan bli bättre på att ta dessa.

Jessie är en av dem och på långfredagen trotsade vi en egentligen lite för stark sol och tog några fina vårbilder. Det behöver helt lart arbetas med på, nästa gång hoppas jag dessutom att vi kan ta bilder i lite speciella kläder vars stil är från en annan tid.

Häst och trädgårdspåsk

Nu är påsken slut, jag och min häst har njutit i fulla drag alltmedan blommorna slår ut.

Mycket ridning, foto och trädgårdsfix har det blivit.

På långfredagen tröttade min fina guldgula vän först ut två ryttare under ett och samma dressyrpass:

Sedan kom en solig påskafton som ägnades åt lite trädgårdsfixande. Resning av gräsmattor, rabatter och plantering av lite nya plantor. Bland anant dessa små bedårande irisar:

Påskdagen kom och gick, på morgonen var det full action med grabbarna ler- och långhalm då det var dags att dra igång årets små hemmatärningar i hoppning där L och ag hälper varandra.

För L och M var det hopppremiär och de var så duktiga trots att L var ordentligt nervös innan eftersom hon inte hoppat honom förut och dessutom är lite hopprädd.



Sedan var det min och E:s tur. Jag hade händerna fulla med överpigg häst som gärna hoppade av alldeles för tidigt om han fick välja.

Med tid och övning arbete så blev sprången allt bättre och bättre och det blev roligare och roligare.

Väl hemma igen var det dags för ytterligare en omgång i trädgården. Fröerna till örtabänken såddes, jordgubbarna omplanterades, mossrivaren gick på högvarv och hålor fylldes igen med jord.

Gräsmattan är ganska hemskt att se efter all mossrivning, men jag trästar mig med hur fin den komemr att bli till nästa sommar.

Dessutom har mitt vårt underbart vackra träd börjat slå ut. Jag blir härligt llycklig varje gång jag ser alla blommor och knoppar.

Den stora ponnyvårtvätten

Beväpnad med slang, tempererat vatten, svamp, gummiborste, assistent och inte mindre än en hel dunk schampo satte det igång, projekt stora ponnytvätten. Bort, bort, bort med all gammal äcklig vintersmuts.

Hmm, det är något skumt på gång...

Låt bli mitt huvud!

L försvarar sig när Eikar försöker torka av sig på henne.

Jag är så blööööööt! Ponnyplågare är vad de är.

Turbomaskin..

Nästan så har jag känt mig idag. Maken och jag har fått mycket gjort, diverse inköp i olika butiker, vårstädning av både garage och uterum. En tur till mijlöstationen blev det också.
Även Viggos villa fick sig en omgång så nu har han renare än på länge. En härlig ridtur hann jag också med.

Dagen avslutades med testbak nummer två:

Nej, jag har inte direkt ansträngt mig med utseendet, dels för att det är testbak och dels för att det är smaken som räknas. Vilka smaker det är? En förhoppningsvis mer mintig after eight och kokos med citrus och vit choklad. Nu blev ni sugna va? =)

Utepremiär!

Efter en lång skön sovmorgon var det dags för årests utepremiär. För katten Lucifer alltså.
Han var ovanligt orädd och knatade nyfiket runt som om han ägde hela trädgården. Först ute på vägen var han lite mer försiktig.

Tyvärr övergav modet honom när en av grannarna kom med sin bil och han flydde vildpanik till dörren för att ta sig vidare in i tryggheten. Jag fick kämpa för att inte tappa kopplet och hinna med.

Sedan bar det av till stallet för en uppmjukande skrittstund innan nästa (ny)premiär. Nämligen hagpremiär. Efter nästan två veckor i en tråkig sjukruta fick han äntligen gå med en liten flock igen. Han blev genast vän med den vita nykomligen, efter en kvart åt de till och med hö i samma hög.

Eikar sprang lite när han kom en bit från de andra och la av någon brall, men i övrigt var det ett väldigt lugnt utsläpp.
Sedan fikade jag i solen och tittade ut över hagen, vilken känsla det är att få se sin hästs lycka.

Dessutom hittade jag just information om att LW tänker göra en höstturné som det snart släpps biljetter till. Lyckan är total!

Testbak ett

Jo, nya recept måste man ju testbaka innan man bjuder på. Speciellt när det var år sedan man bakade något som ens liknade muffins eller sockerkaka.

Kiwi-citron blev underbara direkt.
Mintchoklad (med after eight) blev bra men behöver lite finslipande tror jag bestämt. Det måste smaka betydligt mer after eight.

Nu funderar jag på vilken tredje smakvariant jag vill göra. Någon som har en favorit ni vill rekommendera?

När jag ska bjuda på dem? Det får ni vänta och se. Några av er kanske kan lägga ihop ett och två om någon vecka.

En spindel i ett nät..

Ett spindelnät fullt av fina trådar har plötsligt ryckts sönder. Spindeln väver frenetiskt för att få kontroll på de lösa trådar som kan återknytas till sina gamla platser.

Tänk dig många många spindlar reparerar varsin del och sedan tillsammans väver ihop det till ett stort stort nät. Ibland är jag i högre grad än vanligt en spindel i ett jättenät. Det känns så bra att delta!

Dessutom verkar konvalescenten vara återställd nu och det känns lika ljust som våren igen.
Over and out, här ska återhämtas krafter.

Kan vi göra något nu? Vad som helst!

För er som missat det så har E lekt lite för våldsamma lekar i hagen och är för tillfället konvalescent med ett svullet knä. Livet i en liten sjukruta är kanske inte världens roligaste men han tar det med ro. Det enda man märker är den ständiga ivern över vad som ska hända härnäst. Så fort jag visar mig ser jag hans frågande blick.
-Vad ska vi göra nu? Vi ska väl göra något va? Är det roligt?

Hur många arbetare..

En lång vecka lider mot sitt slut.
Veckan har varit fylld av arbete.
Som många vet kan mitt arbete vara både utmanande och stressigt. man möter ofta uppgifter och problem som man inte mött tidigare och får tänka ut en lösning på hur det ska lösas på bästa sätt.

Igår hade vi verkligen ett oväntat problem, som skulle kunnat ha frågeställningen:
Hur många järnvägsarbetare krävs det för att felsöka en trasig nätverkskabel?
Svaret på denna fråga är 5st, nämligen en Operativ depåchef, två Depåforsonsledare, en arbetsledare för städning, och en driftledare.

Det var när den operativa depåchefen skulle höja sitt bord till stående läge, sträcktes nämligen en av nätverkskablarna ut och hoppade ur datorn. Väl ikopplad igen ville den fortfarande inte fungera. Då det fanns flera lösa kablar att välja på blev det inte detektivarbete innan vi kom på att byta den till synes oskadade kabeln.
När vi väl var färdiga och kabeln var utbytt firade min kollega det hela med att använda den trasiga kabeln som hopprep. En återvinningsidé för nätverkskablar kanske?