torsdag, november 02, 2017

lördag, januari 21, 2017

En vecka...

En vecka på vår gård.

Hur har det då varit.
Helgen vi flyttade hit blev ganska stressig eftersom jag bestämde mig för att ta med hästarna samma helg.
Vi kallade dock in de vänner som kunde hjälpa till. De gjorde några saker var så vi fick med vad vi behövde och ordning på det sista i hästhagen.

Sedan prioriterades slutfixet för hästarna så lösdriften kom i bruk.
Det mesta ligger kvar i sina flyttkartonger men vad gör det. Förr eller senare kommer det på plats.

Första kvällen när vi gick ut för att fodra hästar så insåg vi skillnaden.
Det är mörkt här på Kroklösa, vi såg en stjärnhimmel så vacker, jag mindes knappt att den kan vara så fin när det är få ljuskällor i närheten.
Pannlamporna har gått varma på kvällar och morgnar när vi gjort saker. Vi kommer att behöva sätta upp lite lampor på vissa ställen, men jag tänker se till att det inte blir för många.

M gillar att elda i pannan och funderar och analyserar hur man får elden mest energieffektiv. Ju varmare eld desto mindre ved går det ju i slutänden. Sotig men glad kommer han in när han kommit på något bra.

Igår när Markus tittade ut var det plötsligt en höna i vår trädgård. Det visade sig vara en av grannens som rymt.

Hästarna verkar trivas bra och jag kan se tecken på att de ligger i sin lösdrift och sover.
De tuggar och tuggar på allt gott de hittar.
Eikar har lite separationsångest när han blir själv i hagen så det kommer vi att behöva öva på genom att ta ut Funi på kortare rundor och gradvis ta oss längre och längre bort från gården.
Så som jag känner Eikar så är jag ganska säker på att han kommer landa i ett lugn till slut och inte tycka det är jobbigt att vara ensam kvar.
När det är han som går iväg går det dock bättre. Inga problem att lämna Funi i hagen om det händer något kul.
Funi står lugnt och tittar efter Eikar och väntar tålmodigt på vår återkomst.

Idag red jag första riktiga ridturen.
Red nedåt på grusvägen, sedan in på en fin skogsväg.
Eikar pigg och glad men inte tittig som han kan vara.
Han längde sig verkligen i traven i sin iver över att äntligen få jobba lite.
Sedan tog vi en galopp i skogen också.

Har träffat vår höbonde och hämtat transporten full med hö som jag ska lasta ur snart.
har börjat göra i ordning i sadelkammaren men det är en del kvar.

Det har varit en härlig vecka, förmodligen är det väl nyhetens behag men inget har känts jobbigt.
Och mina hästar verkar må så bra av lösdriften.

Vi lever i en dröm, en dröm vi haft i många år.







måndag, september 05, 2016

Oracle state park

Igår, vår sista dag på ranchen hade Marie planerat en utflykt.

Vi lastade hästarna och körde till Oracle state park för uteritt.
Det var så kul och vackert.
Och bitvis riktig styrketräning för hästarna där sanden var som lösast.

Både hästarna och vi hade så roligt!
Orogulloso hälsar dock att skyltar som visar vägen faktiskt kan bitas så det är helt befogat att gå i sidled förbi dem.
Buddy däremot blängde på de stora stenar som är ganska ovanliga i ökenlandskapet här. Det kan ju bo en jätte i dem. Väl?

Lastning av utrustning pågår

Framme och  sadlar

Here we go!





Glada, nöjda  och svettiga

Jag och Orogulloso

Jag och Buddy


Nu är det bar atvå dagar kvar i Arizona och idag lämnar vi ranchen och alla vänner här nere.
Behöver jag säga att jag önskar jag bara kunde vara kvar en månad?

Men jag är inspirerad, väldigt inspirerad och längtar hem till Eikar (och övriga djur) också.














söndag, september 04, 2016

Horses and horses

Igår tillbringade jag hela dagen från morgon till kväll hos Marie och Jamie.

Jag fick rida på totalt fem hästar. Vissa en stund efter att de värmt upp dem och vissa ett helt pass/tur.

Blandade bilder från dagen:







fredag, september 02, 2016

Living in a dream

Idag var andra dagen hos mina vänner på 77 Equestrian center.

Jag har fått en äldre quarter som är under igångsättning tilldelad att rida varje dag.
Dessutom är det så inspirerande och lärorikt att se Marie och Jamie jobba sina hästar.

Dagdrömde ni om att rida på en ranch i USA när ni var små?
Det gjorde i alla fall jag.

Marie och jag träffades förresten tack vare ett hästforum.
Jag frågade om tips på vad jag inte skulle missa när jag besökte Arizona första gången och blev inbjuden till deras ranch att se deras paso finos.
Nu har de inte enbart pasos längre utan även Iberiska hästar, Frieser och Quarters.

Maria är svenska, vi gick faktiskt på samma ridskola till och med men hon var ett par år före mig.
Varje gång bär jag med mig så mycket saltlakrits jag får plats med till henne :)